Kortfattad information om MIDIfiler för novisen.


Ljudkvalitet. En MIDIfil låter i sig ingenting utan är en styrfil till synt dvs. den låter aldrig bättre än kvaliteten och kapaciteten på ljudkällan. Spelar man upp en MIDIfil genom datorns ljudkort låter det oftast väldigt tunt, ofta riktigt klent oavsett hur "bra" än ett ljudkort nu utger sig vara. En del mjukvarusyntar låter okey men riktigt bra låter det givetvis genom en hårdvarusynt, -modul eller -keyboard. Och allra bäst genom marknadens största och dyraste samplers.
Har du ingen bra synt att spela upp midifiler så kan du istället köpa färdiga mp3-filer med midimusik. Kolla in demos på hemsidan och jämför.

Uppspelning av MIDIfiler kan göras med dator, MIDI-spelare eller keyboard med diskettstation. En dator och MIDI-spelare kan kopplas ihop med en extern ljudkälla (synt eller keyboard) via en midikabel. En del ljudkort har en MIDI-kontakt som kan användas eller så behövs ett MIDI-interface, en liten box som får datorn och synten att "tala" med varann.

En SMF (Standard MIDI File) har max 16 MIDI-kanaler. Det ligger ett instrument på varje kanal. Anvisningar för instrumentval är förljande på kanal 10 ligger alltid trummorna, basen oftast på kanal två och melodistämma oftast på kanal fyra.
När du startar midifilen går en takt där inget hörs. Där i början ligger SysEx-meddelanden och instrumentinställningar såsom volym, panorering, effekter osv. Sedan hör du inräkningen innan låten börjar.

Det finns olika sätt att jobba med midifiler och anpassa dom efter eget tycke. En del låter midifilen behålla SysEx- och instrumentdata och bara ändrar inställningarna. Andra tar bort all SysEx- och instrumentdata och gör "fasta" inställningar på sin synt istället.

Om man vill ändra midifilen som den passar en själv, hur gör man?
Det enklaste är att jobba i en dator med ett sequencer-program eller en MIDI-editor såsom t.ex. Sweet MIDI Player. Här kan du då ändra tonart, tempo och ta bort (muta) de instrument du önskar. I en sequencer kan dessutom ändra i stort sett allt, korta av låtar eller förlänga dom, ta bort ett soloparti eller lägga till en refräng extra. I en sequencer kan du dessutom skapa dina egna midifiler. Då måste du ha ett keyboard och midi-interface att koppla till din dator.









































Format 1 och Format 0

En MIDIfil kan sparas i två olika format.

Format 1 där alla midikanalerna ligger på separata spår.
Fördel för er som använder ett sequencerprogram i en dator, då varje kanals instrument är namngivet i kanalinformationen.
Nackdel för er som använder ett keyboard med diskettenhet eller en MIDI-player. Många äldre keyboard ('s diskettenheter) kan bara läsa Format 0 och ger ett Error-meddelande vid Format 1. Marknadens senaste keyboard anger ofta, i manualen, att diskettstationen läser Format 1, men det gäller under förutsättningen att midifilen inte innhåller mer än sexton spår. Man använder max. sexton kanaler men därtill läggs ett SysEx-spår och i vissa fall även ett Program Change-spår, dvs en midifil i Format 1 kan ha upp till arton spår och det kan medfölja att en del diskettenheter visar Error-meddelanden i det läget.

Format 0 där alla midikanalerna samlas på ett spår.
Fördel för er som använder keyboard eller MIDI-players. Passar som handsken.
Nackdel.....egentligen ingen. De flesta sequencerprogrammen idag separerar automatiskt midikanalerna i Format 0-midifiler och lägger dom på respektive spår. Spårens instrumentval blir dock inte namngivna utan det får du själv skriva i.

OBS!
I båda formaten är midifilerna identiska och låter vid uppspelning lika.
I båda formaten kan man redigera midifilen efter eget behag och önskemål.



























































Tillbaka upp